Näää nu får det vara nog!

Här går jag in på Sophies blogg dag efter dag....men inte har hon skrivit nåt nytt inte!
Så boooring!
Vad ska jag då hitta på under fikarasten? 30 långa minuter när jag lagom hinner fixa en kopp kaffe, småprata med kollegorna (ibland) kolla facebook och.....läsa Sophies blogg. Och så har hon inte skrivit något!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Nej, här krävs ett krafttag! Jag återkommer när jag hittat "ett krafttag"..................

Kampbarn.

Man ska inte skaffa en amstaff om man har barn. 

Barnet kan bita hunden..

Men Adéla hälsar att hon försöker lägga band på sig.

Så här gör man..

Mmm! Sitter och äter muffinsmet. Min dotter har tur, hon har en mamma som fortfarande tycker mycket mer om smeten än färdiga bakverk, därför blir det alltid max fem färdiga muffins, resten ligger redan i våra magar. Fyllde även smeten med chokladbitar idag. 
Så här ser receptet ut (men strunta i ugnen, häll upp smeten i serveringsfat och drick kaffe/varm choklad till): 

2,5 dl	socker
50 gram	margarin eller smör
2,5 dl	vetemjöl
1 tsk	bapulver
1 tsk	vaniljsocker
4 msk	kakao
1 krm	salt
1,5 dl	mjölk

GÖR SÅ HÄR

1. 1. 1. Ställ ugnen på 200 grader. Börja med att blanda socker och bakfett poröst tillsammans med en msk av mjölken.
2. 2. 2. Blanda sedan alla de torra ingridienserna i en annan skål/bunke.
3. 3. 3. Sedan blandar du växelvis resterande mjölk och de torra ingridienserna med det porösa sockret och bakfettet. Blanda ordentligt, i ca 2 min.
4. 4. 4. beroende på om du ska göra kaka eller muffins häller du nu i smeten i formen. Ställ sedan in de i mitten av ugnen i 12-15 minuter. Kalasgott!

Diy

Modifierade en stor, tung byrå igår. Nu är den lätt och bubblig!

Politik vs tvättmaskiner

Vad sägs om en spännande parallell? Ohh, spänningen är oliiidlig!

Making room for life

Det är mycket stök och bök här på bloggen. Försöker faktiskt (tro det eller ej) göra den finare, enklare och mer tillfredsställande. 
Jag kör den lata versionen och skippar helt egna html-koder.
Tänkte uppdatera headern snart också. Kanske skulle skriva lite om det senaste vattenskade-relaterade händelserna också. En sak i taget... Ska baraaa, baraaaA, BARAAAA fixa liiite till...

Testar funktioner på mobilbloggen.. I smyg, under täcket, medan alla tror att jag sover. Tihihi!

Mina barn

Mina "barn" är så underbara. Idag tänkte jag att jag skulle testa ett nytt foder till mitt ena barn, Buddha (min 2åriga amstaff). Jag bad honom sitta ner och sen slängde jag en bit framför honom. I vanliga fall brukar han slänga sig upp i luften och fånga allt man kastar åt honom, men nu satt han bara kvar.. En aning paralyserad faktiskt.. Jag orkade inte plocka upp matbiten på en gång, utan kastade en ny på samma ställe som den tidigare hade hamnat, utan reaktion från hunden. Jag gick därifrån, men hade ändå konstant uppsikt över Buddha. Han satt kvar där och såg lite ledsen ut ett bra tag.
Efter ett tag slog det mig! Min dotter (Adéla 5 år) har tränat/lekt som sjutton med Buddha de senaste dagarna. Jag gick tillbaks in i köket där han satt och såg ut som självaste Ior från Nalle Puh och sa: "Var så god" varpå hunden slänger sig efter båda matbitarna på golvet och sedan tackar med en blöt tunga längst med hela mitt ben. 
Det här säger ganska mycket om mig som mamma vill jag påstå. 
Två alternativ:

• Antingen ger jag barnen för lös uppfostran vilket har lett till att dom har börjat uppfostra varann.
• Eller så driver jag en så disciplinerad uppfostran att jag inte längre behöver lyfta ett finger för att få alla att lyda minsta vink.

Jag tror på alternativ nummer ett..

Just ja! Vi var mitt uppe i en vattenskada..

Ni undrar ju säkert vad som har hänt med vår vattenskada på toaletten..? Nähä.. Nej, men jag tar det ändå:

• Anticimex var här med en fuktmätare
• Ajajajaj.. -Hörde vi honom säga när han låg på alla fyra bakom vår dusch
• Det här blir en lång process tänkte vi (jag och min pappa tänkte alltså det)
• "Och här var det gamla tapeter också ja.." Hör jag tanten från länsförsäkringar säga
• Pft! 70-tals tapeter, vet du hur jävla svårt, för att inte tala om DYRT det är att få tag i äkta sjuttiotals tapeter idag, din kossa!?!?
• Tänkte jag..
• "Allt får rivas, hela badrummet och närliggande rum"
• Najs! Nytt badrum alltså! Vänta nu.. Vi har bara en tjottahejti...
• "Var ska vi bajsa, hur ska vi kunna bajsa, måste jag ta med människopåsar på hundpromenaderna?" Hör jag mig själv tänka.
• Mitt försäkringsbolag säger att det är länsförsäkringars problem, länsförsäkringar säger att det är Folksam (mitt bolags) problem.

Och här står vi nu och trampar... I morgon tänker Herr byggarbetare slå ut våra väggar och golv. Jag vet fortfarande inte om jag kan få tag i människobajspåsar, eller om det räknas som blotteri ifall grannarna trallar förbi när jag uträttar mina behov på uppfarten.

To be continued säger jag ba...

Sa du gröna snoppar eller ville du ha ett glas mjölk??!

Jag fick en hemskt dålig sömn i natt. Varvade en stressad mage med en uppsättning av hela tre olika snarkfrekvenser i varierad rytm.

Idag hör jag dåligt, har ont i magen och känner mig en smula förvirrad i nattmössan. Att jag hör dåligt hör å andra sidan inte till ovanligheten, förutom att jag idag tyckte att baktanten på nyhetsmorgon sa "Nu ska vi baka runkgoda bullar" är det ändå bara början av den här dagen. 

Det är nämligen så kära vänner att mina öron lider någon form av inåttalande torrettes. Det har gått så långt att mina kompisar blir irriterade på mig, men jag tränar på att INTE avbryta en konversation för att fråga: "Sa du snoppar i ögat?", utan hålla mig för skratt och hoppas att hon/han sa något annat. Vilket i vissa fall slår över åt andra hållet när min kompis faktiskt HAR sagt "Snoppar i ögat" och jag klämmer ihop käkarna, kisar och tittar väldigt, vääldigt intresserat istället.

Nu blir det lite frukost och en kopp kaffe här så man vaknar till liv denna iskalla morgon.

Konsumindre!

Jag har väldigt, VÄLDIGT svårt för konsumtion (T.om ordet ger mig en klump-känsla i svalget). Det här är inte något jag förespråkar, eller på något sätt pratar om högt inför vänner. Jag har alltid trott att det är något fel på mig som inte gillar att gå in i affärer, inte nätshoppar, inte gillar att få saker eller köper onödiga saker. Det enda jag lägger pengar på och som jag (trots att jag skäms) har mycket av är tv-spel, jag ser det som en bra bok: Man följer en historia, det behöver inte vara verkligt, man medverkar mer eller mindre i en av rollerna, oftast är det upp till var och en hur man tar till sig och hur man uppfattar historien. Det ger mig dessutom fullständig avkoppling. Skulle min man komma hem med ett guldhalsband skulle jag tvinga honom att lämna tillbaks det, skulle han komma hem med Halo 4 (senaste stora spelet inom x-box genren) skulle han få ligga, oboy vad han skulle få ligga! (När spelet har blivit varvat) 
Jag lever efter teorin att "Allt man kan köpa har någon någonstans producerat, vilket innebär att JAG måste kunde producera något liknande". Det produceras så in i helvete med skräp, för det finns alltid efterfrågan efter just det skräpet, men jag vägrar leva så. T.om mat tycker jag är onödigt dyrt med tanke på att det ändå ska ut dagen efter. Dock behöver min dotter en normal kost och blir naturligtvis påkostad för att kunna följa kostcirkeln.
Det tråkigaste av allt är att folk förstår inte detta, dom tänker "Stackars lilla flicka som inte har råd att köpa IKEAs nya tvbänk, hon måste använda ett 50-tals teakbord" själv känner jag hur det kittlar av glädjerus i hela kroppen "Teakbord" ..Mmmmmhmmm... Så låt mig leva hur jag vill, jag kommer garanterat aldrig ha en större telefon, plattare platt-tv eller rutigare hästen-säng än någon annan, men jag har en soffa där hela familjen får plats, pysselidéer nog att tillfredsställa tre generationer dagisbarn och energi nog att driva mitt eget kraftverk. 

Det här med kultur och religion.. (Snabbversionen av mina åsikter)

Sverigedemokrater...Vad jag önskar att jag kunde placera allihop i en container och skäppa den till en öde ö där dessa människor kunde få leva i ett gemensamt hat tills den dagen kommer då dem dör, ensamma. Först då skulle jag åka dit bara för att spotta på deras lik. Dessa människor är de enda jag utan tvivel kan bryta kontakten med endast pga av deras personligheter (för jag räknar inte allmänt hat som en åsikt). SD blir större och större, historien upprepas och det bygger endast på okunskap och rädsla. 

Bland trasiga tvättmaskiner, vattenskador, rasslande kaffebryggare och hetsiga barnprogram befinner jag mig just nu.
Igår berättade Adéla (5 år) att hon är less på mina spel på datorn, hon vill har något mer utmanande än schack. (Jag var tvungen att googla så jag stavat rätt).
Jag fick reklam från Coop där man kunde vara med och tävla om en ny tvättmaskin, "Great" tänkte jag och försökte logga in på deras webbsida. Det går inte, Gud vill att vi ska lukta surt. 
Läste lite om Widerstedt och hennes "Konstuppdrag" eller vad man nu ska kalla det. Genialiskt, tarvligt, busigt, förvirrande eller ett rop på uppmärksamhet? Jag önskar att jag hade kommit på samma sak när jag var 18-19 och fortfarande hade energi nog att hata hela världen. 
Denna vecka har jag inte varit speciellt kreativ. Sytt ett kuddöverdrag och broderat det efter ett av Adélas konstverk, målat om en säng, målar en väggdekor åt brorsan och tvättat kläder till förbannelse. Har även upptäckt microdukens underbara värld. ALLT i vårat hus är polerat till max nu (jag har en förmåga att bli en aning intensiv)

Det här blir nog inte inlägget-of-the-year, men mitt samvete har lättats en aning i alla fall.