Sophie med guldträdet

Igår typ, eller så var det i förrgår, eller kanske för två veckor sen så åkte vi in på ÖB. Jag som älskar skräp älskar så även ÖB, jag kan gå runt där i timmar och leta efter guldkorn i form av små påsar med glitter, tokbilliga servetter, klistermärken och så vidare i all oändlighet. ÖB är så underskattat.
I Uppsala har vi ÖB placerat gömt bland industribyggnader, baracker och nån ensam färgbutik vilket gör att man drar sig för att åka dit, men när vi ska åka därifrån är det jag som blir dragen ut.
Sist ville jag bara titta lite till, bara kolla efter en "speciell grej" (det säger jag varje gång jag lite diffust försöker göra allt för att stanna), bara kolla så vi inte har glömt nåt, bara ta en korv i tillhörande kiosk. Tillslut stod vi på parkeringen och det jag fått med mig var en sopkvast, ett gäng verktyg och en liten mjukishund för halva, halva reapriset. När vi var på väg därifrån tvingade jag Ronny att stanna (och jag trodde han skulle ladda hagelbössan) men det var bara för att jag blev lite paralyserad av ett träd som stod bland industribyggnader, baracker och ensamma färgbutiken.

Den va så mycket vackrare och mäktigare i verkligheten å inte bakom en bilruta fotad med en kass mobilkamera. Detta lilla ensamma träd gjorde min dag.