De människor med flest erfarenheter och störst personkännedom vinner!
Nu blev allt snurrigt.
Det jag menar är att om man verkligen känner till sina bra och dåliga sidor (utifrån omvärldens perspektiv) kan man lära sig att bli en bättre människa. Vad som sedan räknas som en "bra människa" är upp till var och en.
Nu blev det kanske ännu mer snurrigt.
Jag är t.ex en ganska bra "lyssnare" om människan eller ämnet intresserar mig. Det innebär alltså att jag är bra på att lyssna och ge feedback, men jag kan också vara ganska arrogant.
Människor drar sig (allt för) lätt till mig för att prata ut, men jag har en förmåga att vifta bort dem. Tror jag. Eller så är det bara en känsla jag har fått eftersom jag har blivit mer ointresserad.
Detta har t.om lett mig till att tro att jag har svarat en människa fast jag inte har gjort det.
Det händer att jag upptäcker mig själv stå och titta ut i tomma intet medan någon väntar på svar (och jag kommer inte ens ihåg att jag har blivit tillfrågad något).
Jag gjorde detta igår och fick för första gången sjukt dåligt samvete efteråt:
- Mamma?
- Mmm..
-Mamma?
-Mmm..
-Mamma?
-Men, ja? Vad är det du vill?
Problemet är att jag egentligen inte hade svarat "Mmm".. Och det kommer jag på efter att jag har svarat "Men, ja vad är det du vill?".
Så det lät istället ut så här:
- Mamma?
-*tystnad*
- Mamma?
-*tystnad*
-Mamma?
- Men, ja? Vad är det du vill?
Arrogant jävla muppkärring är vad jag har blivit, men nu ska jag jobba på att bli snäll igen..
(Bilden har inget med inlägget att göra)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar