Nyårsoutfit

Så var det dags för festligheter igen.. 
Att köpa kläder tillhör verkligen inte mina favoritaktiviteter, än mindre att köpa festkläder. Jag är utbildad sömmerska (första gången jag skriver/säger/tänker de offentligt) så varje gång det är dags för ett litet partaj tänker jag "Ärsch, hittar jag inget i garderoben får jag väl sy ihop nåt". *Fina tanke* Tills det är kvällen före och jag fotfarande sitter i gamla paltor och otvättat hår med samma, om än mer stressade ambitioner. 

Nästa problem är att vi bor i en evakueringslägenhet och jag har hållit jävligt kort på "onödiga prylar", dvs jag har varit väldigt noga med att bara ta hit det absolut mest nödvändiga. Och vad glömmer jag? Speglar!!!! (!!!) Så jag är försedd med en pyttespegel på toaletten..

Det jag vill komma fram till är att jag har (kanske) hittat Nyårskläder! Utan att behövt sytt till, sytt bort, klippt av eller gråtit en enda skvätt!
Här kommer *trumvirvel* Bästa bilden!

Det som saknas är smycken och ett ansikte, annars är jag förvånansvärt nöjd med mina val för en gångs skull. 
Vi hörs kanske nästa år, ifall jag inte hinner ångra mig, eller får förfärligt långtråkigt där borta på slottet. 

Bland surfplattor, bröllop och dammiga traditioner.

Okej. Då ska vi se. Vad har hänt på sista tiden..

• Någon tjock, röd farbror har tydligen svängt förbi med pappersinlindade presenter till oss alla.
• Jag blev lika snopen som alla andra år
• över att jag fick saker som jag verkligen ville ha trots att jag inte önskade mig något.
• Det som låg i min säck var: Ritplatta, massagestol, ugglor i 7 olika varianter, mössa, ring, Kineckt-spel, och andra bra-att-ha-saker.
• Förövrigt delades det ut två varianter av "årets julklapp". B.la till min dotter (fem år) som blev lite besviken över att tomten inte hade uppmärksammat att hon specifikt hade valt ut en surfplatta med "ett äpple på" som mormor ska få.                Ack, dessa orättvisor vi har i världen!
• Nu är julen "äntligen" över och det nästa som väntar är Nyårsafton. Som ska firas i Borlänge tillsammans med Adélas kusins föräldrar. Aka Ronnys brorsa.
• Jag vet inte varför jag skriver punkter.. Upphör genast med det.

En annan julklapp som uppmärksammades i släkten var Ronnys brorsas kommande bröllop. Kul, inte för att jag tror på kyrkliga bröllop (Men det är helt enkelt något JAG måste jobba med).
Igår ringde det helt sonika på Ronnys telefon och förberedelserna var igång! Efter samtalet stormade R ut till mig och berättade att han har "råkat" lova ut sig som bestman, och enligt tradition måste han lära sig att dansa vals, för han måste dansa med brudens tärna.
WHaAT?! Stoppa bandet! - Ropade jag.
"Om du ens skänker en j*** tanke åt att lämna mig ensam vid något in**vete**vla***bord för att dansa med nåt j***a t*rnhelv***e lovar jag dig att du inte har ett hus att komma hem till efteråt." Sade jag med en mjuk ton.
Så var det med den traditionen. 
All heder åt bruna julkakor, satiriska negerdockor i Kalle Anka, TinTins omplacering från ena hyllan till den andra, INGEN placerar mig in the corner.
Nu ska jag ta en promenad med hunden och se om vi hittar nån gammal tant att skrämma slag på, nån unge att stjäla godis ifrån eller nån farbror att fälla krokben för. 
Kram <3

Tomtemor går commando

Det här gör mig faktiskt illa till mods.. 

Tomtefar lägger ut pengar åt höger och vänster på klappar till ungar som inte ens är hans egna.
Tomtemor får således kränga sina underkläder för att kamma hem cash till hushållskassan.. Är det så här vi ska ha det år 2012?

(Obs! Bilden är ett montage)

När strömmen tar slut

Eller; "När strömingen tar slut" som käre svärfar skulle säga.

Efter fem minuter:

• Skriver illa kvickt ut på fejsbuck hur länge det har varit svart.
• Man inser att man köper för lite ljus.
• Man slår lilltån i bordsbenet. (som för övrigt har stått på samma ställe i flera månader)
• Man blir irriterad över att man inte städar varje dag.
• Man springer runt som en överkåt tupp från fönster till fönster i ren desperation. (Måtte alla andra också vara strömlösa)

Efter en halvtimme:

• Man inser att IKEAs 50ljus för 29kr är ett kanonerbjudande.
• Man inser också att man måste klä in alla möbler med mjuk vadd.
• Tankar som "terrorister" "greenpeace" och "Grinchen" börjar surra i huvudet.
• Att berätta spökhistorier finns inte längre på världskartan. Sånt var bara kul när man var liten, nu skulle jag skita på mig om elen inte kom tillbaks.
• Man uppdaterar Elbolaget hemsida för att se om man har fått tillbaks elen.....

Efter en timme:

• Man börjar höra sig själv skrika ut meningar som "Ollade du precis mig i magen?" och "Fes du eller var det ljusen?"
• Datorn har så lite ström kvar att man inte längre försöker vara ekonomisk. Man spelar Hänga Gubbe mot varandra i paint.
• Man skämtar om allt man ska göra när man har el igen. T.ex släppa taget om varann och slå på tv:n, ladda datorn, tända alla lampor och sluta prata med varann.

En och en halvtimme:

• Man blir tacksam över plogbilens starka lysen som då och då sveper förbi.
• Man tänker "Vad gjorde vikingarna om kvällarna?"

Efter en timme och fyrtiofem minuter är elen tillbaks:

• Alla lampor tänds.
• Ronny slår på tv:n.
• Jag sätter mig framför datorn och bloggar.
• Tystnaden är total.

Rosa hår

Det är 2½ män på tv. Jag har sett avsnittet hundra gånger, minst. Min webbkamera gör att mitt hår ser rosa ut. Coolt.

                                                                     Sophie checkar ut. Slut.

Om nio dagar går jorden under. Kan det vara en godkänd undanflykt att ligga och smaska lussebullar resterande December?

För övrigt är det den 20121212 idag, vilket gör mig lite illa till mods. Borde jag gifta mig / skilja mig / baka något / döda något / föda något? *Taking a chill pill*

Jultankar

"Nu är det slut på all konsumtion för min familj!" - Säger jag varje år (runt November när jag har räknat hushållskassan och insett att vi blir julklappslösa). "Det är ett fasligt slarv och slösande bara" - Försöker jag sedan intala mig själv.
Sedan ser jag min dotters tindrande ögon (för dom glittrar tamejfan alldeles extra mycket runt jul) och frågar "Vad vill du ha allra helst i hela världen, min lilla sockertopp?". Adéla har (med hjälp av andra barn) skrivit önskelistor i flera veckor nu, och "surfplatta" har hela tiden legat i topp. Vilket har inneburit att jag har skurit ner på toapapper, mjöl, kaviar, dammsugarpåsar och andra hysteriska inköp. "Vill me dåtra ha sig he surfplatta ska ho minsa få he". Sagt och gjort, jag har sprungit runt i Uppsalas alla teknikaffärer och frågat efter såndäringa "ipod" (som tydligen INTE är samma sak). Jag har snubblat in bland fotoskärmar som drivs på batteri och tänkt "Det här var ju en billig skärm, fan vad lätt det här var", och sedan fått "hjälp" av personal att hitta riktiga surfplattor för ungefär samma summa (plus/minus ett par nollor). Jag har lite flyktigt skrytigt bland alla de små barn jag känner att tomten minsann just i detta nu letar efter den bästa surfplattan till min dotter. 

Och så stannar tiden, jag sitter och tittar rakt in i tomma intet, verkligheten kryper upp i ryggraden på mig... Vi skulle ju inte ödsla en massa pengar på prylar som ändå går sönder innan mellandagsrean hinner infinna sig. 
Just vid detta verklighetsuppvaknande ligger Adéla bredvid mig och fnissar, 
- "Maamma, vet du vad som händer nu???" 
- "Nej?"
- "Det är..Vänta...Det är.. MYSDAGS!!!"
- *Hjärtat spricker* "Lillsnutt, vad önskar du dig allra mest just nu?"
- "En puss, fast inte av tomten, av dig bara"

Åh, golliga lilla onge, klart ho ska ha si en surfeplatte om ho vill de.

Min kärlekslista

Eftersom det här är så spännande så börjar jag nerifrån:

På plats nr 5: JesseJames

På plats 4: Joakim Brodén

(Bilden har jag själv knäppt) 

På plats 3: Pär Lernström och Martin Björk

(Hey! Det är min lista, mina fantasier)

På plats 2: Lé Ronny Hurtig 

(För att han blev så sur när han inte trodde att han skulle få vara med)

Nummer ett publiceras i morgon......

Spänningen är oooliiiiiiiidlig!

I´m baaack!

Nu har jag funnit en nödlösning på mitt internetproblem! En liten grej med ett hål i som man petar in mobilmodemet i och sedan för in i datorn. Yiiha! Sen har jag tillgång till internet från både telefon och dator. Dagens påhitt..
Jag har dess värre inga bilder att bjussa på eftersom jag inte har förväntat mig någon form av kontakt med den yttre världen utanför dörren.

Egentligen visste jag exakt vad jag skulle skriva om, men det försvann... Nu vet ni i allafall att jag är tillbaks. 
Ha en bra dag så hörs vi ikväll.

Innnnntresaaaant....

När man går in på Sophies blogg för at se om hon trots allt fått arslet ur vagnen och gjort ETT EGET blogginlägg) så möts man av ett reklambanner från........Livets ord...
Betyder det att min dotter har mörka hemligheter, som inte hennes mamma känner till (förutom de fluffiga rosa handbojorna och den svara läderpiskan)?

Soffiloffan lever ju sitt liv i en bunker någonstans i det mörka Tuna nuförtiden. Ronny hade liknat vistelsen vid en campingsemester. Alla viktiga prylar (konservöppnare, ölöppnare, stekpanna, diskborste - sånt som Ronny behöver) var kvar "hemma". Det måste vara en härlig känsla att leva campingliv i en bunker, i -17 graders kyla i tre månader i Tuna City.

Under tiden stiger räkningarna från husrenoveringen: snickaren, elektikern, målaren, IKEA, rörmockaren - alla ska ha sin "lilla" del. Och Soffiloffan kräver ett badkar med tassar och guldkranar. Ronny vill ha två toaletter så han slipper dela med Sophie....av förståliga skäl (vi har bott ihop med henne i arton år....).
Ja, suck!