Ägnar morgonen åt storbråk. Grät mig till sömns igår. Är så less på att alltid behövda hävda mig för att inte bli bortglömd.
Saknad när jag går, men osynlig när jag är här.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Senaste inlägg
Äldre inlägg
Startsida
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget ( Atom )
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar