Okej, nu känner jag mig redo att dela med mig av min senaste vistelse på Rusta.
Så här gick det nämligen till:
Efter ett par timmar på Ikea, en sväng på Coop, en svettig promenad över ett par parkeringar bärandes på en femåring befann jag mig plötsligt på Rusta. Vi skulle inhandla vad säkerligen minst hälften av alla andra går in på Rusta för att köpa, nämligen skurmedel, tvättmedel, hårmedel och sköljmedel. Halvägs igenom butiken känner jag att någonting kittlas längst med låret, kittlingen övergår i ett enormt irriterande (för att inte säga frustrerande) kliande och sträcker sig nu närmare mina skinkor. Jag har på mig en lång, varm stickad tröja, en lång skjorta, ett par leggings och ett par varma kängor och Adéla gnäller. När jag har lyckats få med mig ungen genom halva butiken klias det så mycket mellan mina skinkor att jag ger upp och erkänner mig besegrad, slingrandes som en ål slänger jag upp min unge på höften och marscherar mot (vad jag tror är) en återvändsgränd för att raffsa upp tröjorna och komma åt att klia. Adéla glider nedåt, svetten rinner längst med pannan, luggen klistrar sig fast, Adéla skriker "Mamma! Sluta klia dig, jag faller!" Jag hasar ner ungen längst med benet och njuter av kliandet. Äntligen! Försöker maska ner tröjan och fatta tag i min dotter så vi kan bege oss ut ur den väldigt varma butiken, vänder mig om och upptäcker att en man, en kvinna och deras två barn står bakom mig och tittar förundrat. Dom hade hela tiden full insyn i mitt bakparti och jag fick inte ens en sån där menande "Det är ok, vi har också barn"-blick som man brukar få när man kånkar på en skrikande unge. Jag övervägde att bli röd i ansiktet, men insåg att jag redan hade skämt ut både mig och min dotter tillräckligt så vi gick helt sonika därifrån, och glömde köpa tvättmedel.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar