Sophie förstör (återigen) romantiken..

Ronntan - Sophie, kan inte du hjälpa mig med att vika det här lakanet?

Sophie - *Tittar upp besvärat från datorn* Varför det?

Ronntan - Det är så stort..

Sophie - Släpp, jag gör det själv.

Det här med att prata innan man tänker..

Här ligger jag i sängen och kollar på medan Ronntan uppdaterar facebook, plötsligt får jag syn på hans håriga ben och tycker att benhåret känns ovanligt långt, ju mer jag funderar desto mer övertygar jag mig själv om att jag aldrig skulle låta något hårstrå på mina ben växa sig så långt, varpå jag tittar upp och säger:

- Känner inte du lite ibland typ "fan, jag är för bra för dig?"
- Ronntan puttar bort datorn och tittar frågande: "Nej, vad menar du nu?"
- Ehm..Det var inget.










Siesta

Jag har en helt planlös dag idag, vilket innebär att jag inte ens har tillåtit mig själv att ta av mig pyamasbyxorna. En vacker kreation av pyamasbyxor, raggsockor, linne (med fladdrande obeklädda tuttar under) och en lång, mjuk kofta. Jag bestämde mig för att bara njuta av denna dag och inte göra några "måsten" överhuvudtaget. Så in i helvete jävla aptråkigt! Har legat i soffan, legat i sängen, stått och planlöst stirrat rakt in i toalettväggen, suttit ute och stirrat ner i gräset, legat i sängen igen, bestämt middag i tre omgångar, sprayat en stol och legat i kökssoffan. Att alltid ha något att göra är bland de värsta känslor jag vet, men att inte "få" göra något alls gnager sönder mitt tålamod totalt.

Sitter och tänker på alla människor som någonsin har stört sig på mig (och faktiskt haft mod nog att berätta det), alla människor som på ett eller annat sätt har försökt få mig att ställa mig i ledet och bete mig som alla andra, de som älskar att hata mig, de som har ägnat värdefull tid åt att irriterat sig över mig. Jag har en förmåga att överaska när människor minst anar, göra precis tvärt emot vad som förväntas, bara för att ingen någonsin ska få känslan av att tro sig känna mig. Jag måste vara en fruktansvärt jobbig människa att ha i sin omgivning Fast å andra sidan kräver jag inte något av någon annan, jag förväntar mig inget och kräver heller inget. Jag blir inte besviken och jag jagar ingenting. Den här texten är egentligen riktad till en människa som inte har adressen till min blogg, vilket innebär att jag i vanlig ordning bara har skrivit av mig utan att tänka särskilt mycket på vad jag har skrivit.


It's something unpredictable but in the end it's right. 
I hope you've had the time of your life.




Regnet öser ner utanför fönstret och jag avnjuter ett glas vin i min ensamhet. Har gått igenom räkningarna den här månaden och insett att vi kommer att gå +/-0 innan månaden har börjat. - Därav vinet.

Satte mig ner för att ge mig på ett nytt hopplöst sökande efter jobb, men internet fungerar inte.

I dag vore en ypperlig dag för målning, slipning och allmänt inomhusarbete, men pga de två övre punkterna har energin tagit slut.


Adélas lilla rum


Någon av dessa tapeter skulle jag ha valt till Dellans rum.. Men hon vill ha Hello kitty... Vilket å andra sidan är ca 600kr billigare / rulle. Åh, vad jag vill vara barn igen.. Personligen hade jag valt den längst ned till vänster.
*Slita ned gamla tapeter i vår fd klädkammare och göra i ordning ett litet kryp in till Ronntans andra två barn.

*Sortera ut och stuva om i Adélas rum så det blir perfekt när tapeter  rullar in.

* Lägga ett lager silikon längst med toalett-taket

* Sätta upp lister runt kaminen

Detta är dagens agenda!
Men först en skål havregynsgröt. =)
Ligger och tycker synd om mig själv.. Egentligen mår jag prutt idag, men jag varvar illamående och magont med att möblera om en smula på toaletten. Ut med tråkiga vita saker, in med ett lila fd teak-linneskåp! Blir hur bra som helst, tyvärr orkar jag bara lite åt gången. Att stå på knä och skrubba runt toastolen med magknip skulle jag bara rekommendera ett fåtal mindre älskade människor i min omgivning.
Medan jag har tagit små pauser i sängen med datorn har jag knåpat ihop lite idéer, vissa mer hemliga än andra.. Till att börja med så har jag blivit sugen på att skaffa mig en mindre skara valpar. Hur detta ska gå till lämnar jag hemligt, men jag kan nämna att rasen kallas "Jacka-poo". 
Jag har även blivit sugen på att damma av mina aktiekunskaper. Jag vet, hell just frooze over.. Inte min grej egentligen, men jag har gått kurser, pluggat på nätet och känner mig inte alldeles förvirrad.. Det roliga är att jag tror jag (som kvinna) kan vinna mycket på min intuition, det tråkiga är att jag inte har någon rik man, så jag får spela med egna pengar, vilket innebär att jag måste börja röra på arslet om jag ska få igång mitt egna företag. Nu skrev mina fingrar utan att jag hann tänka klart. Detta låter säkert luddigt, tur att det är min dagbok.. ;-)
Har precis kommit hem efter en dag på stranden, så jäkla härligt! Jag älskar att det är kallt i vattnet, för då finns det inte en enda badkruka som vågar närma sig stranden, vilket innebär att vi var helt ensamma under hela tiden. När vi kom hem var vi däremot genomfrusna så vi hinkade varm choklad och åt ostmackor.
Kvällen ska jag spendera framför xboxet och ritblocket. Har i vanlig  ordning (när jag hatar världen) massor av idéer och samtidigt ett jättebehov av att skjuta huvudet av aliens.

Min och Adélas konversation från i Fredags (som jag t.om har skrivit ner för att inte glömma);

Adéla - Mamma, ska vi åka snart?
Jag - Nej, pappa är på toa så det dröjer nog ett tag
Adéla - Men, vad bra.
Jag - Jasså?
Adéla - Ja, om man inte bajsar kan man spräcka sig.



Är en väldigt oglad tjej idag. Såg en film igår om att jorden skulle krocka med en annan planet och gå under vilket triggade igång mitt redan kassa psyke. Jag har lärt känna mig själv efter 27 år och vet nu när det är på väg; Jag tycker inte något är roligt, så jag klistrar på mig ett fakesmile, hjärtat rusar iväg allt oftare för varje dag, min lilla elaka djävul i magen pressar sig fram emellan revbenen och gör att jag inte kan sova på nätterna, vilket kickstartar en ond cirkel av trötthet, sämre humör, noll livslust, hungern försvinner, lägre energi, osv. Jag blir den absolut tråkigaste människan man kan leva med, stänger in mig, försvinner in i så många tankar åt gången att det blir svårt att hålla isär, pratar osammanhängande, och känner mig så jävla värdelös att jag tycker det är pinsamt att ens börja förklara för någon. Har ingen lust att kliva upp på morgonen, eller gå och lägga mig på kvällarna, all mat smakar skit och jag rasar i vikt.
Börjar göra konstiga saker som att pierca handen, tatuera huvudet, biter sönder nagelbanden, färgar håret i extrema färger, pratar om hur värdelöst det är att leva när allt ändå slutar med att man dör, vilket jag sedan blir kritiserad för och självförtroendet blir ett vagt minne. Väger mellan att känna mig tjock, ful, äcklig, blåst, hatad, konstig till underskattad, minst i hela världen, smartare än alla andra.
Tabletter gör att min kropp fungerar som den ska, dvs jag känner varken att jorden ska gå under, eller vidare livslust, jag sover på nätterna, men alldeles för länge, hjärtat hamnar i en lägre rytm än den borde, men jag behöver åtminstone inte påminna mig själv om att andas.


Living the crap out of life.

Tänkte att jag skulle göra ett snabbt inlägg om mina blommiga byxor, meeen, ett kort ledde till fler och rätt som det var sa telefonen åt mig att lägga av, annars skulle batteriet självdö, så jag fick ge med mig.






Jag vet, dom är grymma!
Vet ni föresten hur man kan odla dreads? Man skiter i att kamma håret i ett par år, efter två dagar ser mitt hår ut så här:

Nu ska jag bli bjuder på krillspett. See ya, matkoma here I come!

Ratatata

Blir faktiskt så här surig då..
Kul att jag alltid har fler läsare när jag inte skriver något i bloggen.. Ska jag börja posta tomma inlägg? Skriva om att jag ska sluta ta plats? Rulla över en kulle och tappa skrivfömågan? Sluta visa upp min vackra nuna?


Idag hade jag tänkt göra ingenting, bara sitta på en stol och känna mig tung hela dagen, men istället har jag städat, pratat med pappa, haft min bror på besök, spelat kort, agerat frisör, diskat, gjort mat i omgångar och eventuellt blir det middag på bortamatch. 
Det är väl så här det är att vara mamma/syster/barn/sambo. 
Just nu sitter jag i alla fall väldans bekvämt i soffan med ett glas saft och internets underbara värld i knät.
I morgon ska jag lägga tak och riva hus, that´s what I do..
Yeah, feel the power.

Har btw gått och skaffat mig en ny favvolåt: 

- Kom ihåg var ni hörde den först... 


Och så vart vårat hus våldtaget av sex karlar..

Nejdå, jag är inte död.. Det hände en grej.. Vi blev våldsbesökta av en massa pojkar.. Inte mig emot.. Men nu har jag varit tvungen att vila ett par dagar..











Efter två dagars konstant dimma låg pojkarna på rad och njöt av varsin gubb-vila..
Vilket dom aldrig lär göra här igen, för då händer det otäcka saker..

Tänkte slänga upp fler bilder sen. Nu ska jag avnjuta en hård....macka med nyplockade kantisar. =)

Lite SD-politik så här på morgonen!

Nu känner jag mig helt ur balans. Varje gång jag knappar in på aftonbladets sida och hittar en spännande artikel slås jag alltid av förundran, förundran över alla "Jag är inte rasist, men jag röstade på SD och jag tycker såhär"-människor. Att dessa människor alltid, alltid använder samma öppningsreplik i alla lägen sänker deras trovärdighet så långt ner i avgrunden att vi vanliga människor inte längre tänker "rasist", rasister behöver nödvändigtvis inte vara dumma i huvudet bara för att en av deras åsikter är lite skeva. Dessa människor blir automatiskt low lifes i mina ögon. Jag har snubblat över dessa människor så ofta sedan förra valet att jag inte längre blir förvånad. 
De vanligaste argumenten:

  • "Alla invandrare får körkort när dom kommer till Sverige"
  • "Invandrarna får asmycket bidrag medan våra pensionärer får äta bark till lunch"
  • "Invandrare förstör vårat samhälle"
Det finns så klart absolut ingenting som stärker denna SD-forskning.

Invandrare får inte gratis körkort, dom får inte bidrag så länge dom inte studerar på heltid (precis som oss svenskar) och jobbar dom får dom heller inte bidrag. Att överhuvudtaget jämföra två helt olika grupper så där är helt befängt. 
Inte för att dessa smårasister uttrycker sig särskilt vackert, men det dom egentligen vill ha sagt är:

"Jag är en loser som inte klarade skolan trots ett par chanser med gratis utbildning. Min farfar ligger på ett ålderdomshem som jag sällan eller snarare aldrig besöker, jag har helt enkelt inte tid eftersom jag hänger framför facebook hela dagarna och klagar över att jag inte får en jobberbjudan hemskickad. Jag har ångest över att jag är misslyckad, medan mina föredetta skolkamrater har både fast jobb, hem och ungar. Jag har ångest över att jag ärligt talat skiter i att min farfar ligger och tynar bort utan att jag anstränger mig så lite som att hälsa på trots att han var min bästa kompis när jag var liten. Eftersom jag aldrig fick något jobb när jag hoppade av skolan har jag aldrig heller haft chans att skaffa körkort, har inte heller brytt mig speciellt mycket, mina kompisar kör ju mig om jag gnäller över mitt liv litegrann. Jag läser i tidningen att världen inte är vacker, jag har även hört att vi tar in mycket invandrare. Det är min nya kompis som har berättat det, han heter Jonas och har jobb, fast han trivs inte så bra med det, speciellt efter att hans tjej nyss dumpat honom för att han "aldrig hjälper till med ungarna". Vi dricker koff på helgerna tillsammans och kollar in sidor på nätet där det står om det "tidningarna inte vågar skriva", t.ex att vi tar in massor av invandrare medan våra gamlingar inte får vård 24/7. Sånt gör mig arg, varför ska invandrare ha det så bra? Visserligen har dom flytt från krig, deras familjemedlemmar är förmodligen döda, men titta på mig: Jag har inte ens råd med en platt-tv eller körkort, kan ge mig fan på att dom får körkort också.. Det gör mig också arg, jag ska behöva gå till soc och få bidrag som knappt täcker en låda koff varje helg, men dom skaffar körkort. Dom förstör vårat samhälle. Fast nu låter jag lite som en rasist, det menar jag inte. Ali som gick i 8:an med mig var ganska schysst, vi pratade inte så mycket, men han nickade iallafall till mig på stan förra helgen när jag och Jonas satt och pratade om postens nedfall över en varsin 3,5:a. Ali är tydligen nån jävla läkare av något slag nu, som om han inte fått den utbildningen gratis, han blev ju adopterad när han va 3 så hans rika föräldrar har väl betalat.. Livet är orättvist, det är orättvist att vi ska ta hand om flyktingar medan jag sitter här med min kompis Jonas och knyter näven i byxfickan."

Städa.. Jag misstänker att jungfrun i mig (das stjärntecken vill säga) kryper fram då och då, framför allt när det kommer till städning. Allt började med några svarta sopsäckar med osorterade kläder som ännu inte har packats upp efter flytten.. Nu ser det ut som en upp-och-ned-vänd cykelverkstad i både sovrum och klädkammare. 
Nu undrar ni; vad har detta med stjärntecken att göra? Jo, det ska jag berätta: OM man tror på stjärnor och tecken så ska man enligt horoskoptydningar förvänta sig att jag ska vara lite av en perfektionist. "Hahahaha" Säger mamma, pappa, ex, kompisar, barn, gammelfarfar, hunden och alla andra som har träffat mig. Men när det kommer till städning är jag en hopplös fanatiker. Jag slänger fram, sorterar (i ett flertal högar), gör eventuellt om något, skurar, tvättar, sorterar igen, tar pauser, börjar om, och så vidare i all oändlighet. Mitt i mitt arbete sticker någon in huvudet och frågar om jag har gått bananas. I vanlig ordning börjar jag oftast dagen innan allt ska vara klart. Som nu.. Det här är min paus.. 

Ordavföring

Nu tror jag att jag har hookat upp mig på twitter! Endast för marknadsföring givetvis. Tror inte att jag kommer hänga där speciellt mycket, men skulle ni vilja stalka mig där också så heter jag (tydligen) sophiealiceborg (tror jag). Internet är inte mig grej.

Idag och i morgon ska jag renovera och städa utav bara helvete, på Torsdag åker jag till Skokloster och tokcampar för att sedan (eventuellt) bege mig hem på Fredag och ta emot besökare i form av Säffle, Hedemora och Alunda-människor. Yeey!

Just nu sitter och och proppar i mig mums-mums, chokladkakor och saft (Nej, jag är inte diabetiker, jag är tjock)

Min väska som jag köpte för nån vecka sen kom hem idag, den är så oh-my-god-in-heaven-snygg att jag dör en smula varje gång jag tittar på den.

Jag har egentligen inte ett skit att skriva, försöker bara undvika att städa.
Hörs.

HeffaSophieKlumpen

Igår höll jag på att tappa en marmorskiva på foten men lyckades ta ett monsterskutt åt sidan, istället ramlade jag in i ett par lösa strömkablar i väggen och pumpade vaden med el. Det tog mig ungefär en halvtimme att hitta batteri till ficklampan, men tillslut var elen påslagen igen. Efter denna omskakade tripp bestämde jag mig för att varva ner och göra lite kaffe istället varpå jag höll på att tappa bryggaren över mig, men fångade den i luften som en fotbollsmålvakt på elitnivå, jag var så imponerad över mig själv att jag slog på kaffet utan att hälla i vatten. Idag sitter jag mestadels med huvudet mellan benen och försöker undvika att spy för att jag har en sån fruktansvärd migrän.
Trots detta har jag hunnit med att hämta ut ett paket, skickat två, fikat, lekt med vovven och kirrat en fungerande telefon!
Då återstår det bara 70 grejer till på dagens agenda. 
Är en aning bitter idag. Ni får ett par "dagens bilder":


Tycker mig för övrigt höra melodin till "Var nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig ser" när jag tittar på denna underbara bild.


Dagens irritationsobjekt

Varför envisas (svenska) människor med att skriva och säga att dom har en "walk-in-closet" när det på svenska heter Klädkammare?
"Skulle du kunna ta en dishrag (disktrasa) och tvätta av bordet?"
"Funderar på att göra en käsekuchen (ostkaka på tyska) till 
efterätt"
 "Jag skulle vilja ha två Baños (badrum på spanska)"

Nu ska jag hinka i mig min kopp coffee och sen dra till pappsen.


Denna dag har bjudit på väldigt intressanta färger. Det började med att Ronntan målade lister (daaa, vita så klart). Men jag tog vara på att hela familjen var utomhus och passade på att måla om utemöblerna:


Varpå Adéla kommer och skriker att hon har hittat "ett ovanligt djur som är otäckt, men inte farligt, det bits inte men jagar"
Väldigt intressant tyckte jag. 




En vacker, alldeles illgrön/svart trollslända satt på vår veranda och höll koll på målandet.
Kan kännas lite upptagen, men ingen fara! Jag balanserar bara på en vinglig stege 4 meter upp i luften. 
Snart är andra varvet klart och snart ska jag få tid över att ta en kall i sensommarvärmen. Ikväll ska jag gosa ner mig i soffan med datorn och tokleta efter både inspiration och motivation.

Min pappa

Min pappa är min förebild. Om jag blir hälften så bra förälder till Adéla så är jag nöjd. Pappa har alltid tusen bollar i luften samtidigt, men finns alltid ett telefonsamtal bort. Oavsett hur hårt jag har stampat ner i klaveret så ger han mig alltid goda råd hur jag ska tackla mig ur varje bekymmer. Just nu har han semester men för honom innebär inte semester att sitta på en solstol och njuta av ensamheten, pappa roar sig med att köra ungar åt olika håll, se till så att alla har det bra, lagar mat, klipper gräsmattor, agerar konfliktlösare, samtalsterapeut, leker med barnbarn, målar om huset, spenderar ovärderlig tid med var och en av oss barn och så vidare. Jag är 26 år men mer beroende av min pappa än någonsin. Alla människor borde ha en förebild som inte dömer hunden efter håren och alltid ställer upp. 

Lite 60-tal, lite grått, lite fika och en å en annan uggla.

Har börjat bearbeta vardagsrumsväggen, men jag måste gå på taveljakt alltså..


Idag är det allmänna åka-till-stan-och-byta-stötdämpare-och-övertala-ronntan-att-även-kolla-på-fler-servetter-och-sedan-fika-hos-grannen-för-att-sedan-försöka-hinna-med-att-måla-lite-också-dagen. Så det är bara att svida av sig och snabbduscha bort tapetklister/oljefärg/hudhår/och dylikt från min ack så kritvita sitta-inne-och-pyssla-hela-dagarna-kropp.
Ha en bra dag!