Det här med livet..

Känner att jag behöver ta en paus från livet och skriva om allt och inget ett litet tag.
Tänkte börja med ämnet: 

"Känslor"

Det är en konstig makapär som vi alla bär med oss, ständigt. Jag har väldigt svårt för att visa dom, både arga och glada känslor. Men när jag väl gör det slås jag ofta tillbaks över hur lite folk egentligen bryr sig. Eller jag har blivit slagen i ansiktet så pass många gånger att jag snarare blir både förvånad och misstror de få människor som faktiskt visar medkänsla. Jag har lärt mig att inte plocka fram mina känslor så jag slipper bli besviken. Det funkar ofta väldigt länge, tills det brister, jag gråter en skvätt (ett par timmar) och sedan kan jag hålla ut ett par månader igen. 

"Att visa tacksamhet"

Det visas verkligen för lite tacksamhet här i världen. Här hemma har jag infört: "Berätta tre grejer du är tacksam över innan du somnar". Jag har hört/läst att detta ska göra dig till en gladare människa, vet inte om det funkar men det är ganska trevligt att ligga och tänka positiva tankar strax innan man somnar.

Idag är jag t.ex extra tacksam över att: 

1. Jag får göra massor av tokigheter utan att min sambo hindrar mig.

2. Den fina natur jag får bo mitt i.

3. Mina två bröder som verkar trivas i mitt sällskap även fast jag bara är en töntig och nojig storasyster.

"Självförtroende"

Det här är ett återkommande ämne. Jag är 26 år och har fortfarande inte lärt mig hur man får ett bra självförtroende. Jag vet om alla mina brister, och jag har ett hum om vad jag är bra på, men jag kan inte minnas att jag någonsin har känt "Fan, det här kan jag verkligen". Tankarna surrar alltid tillbaks till "Det här kunde jag ha gjort bättre" "Jag skulle ha döljt mina gigantiska lår" och så vidare. Att få komplimanger funkar inte heller, eftersom jag är fast besluten vid att människor är inte bryr sig ett skit om vad andra människor gör. Trots det suger jag åt mig komplimanger och blir glad för varje människa som tar sig tid att forma en kommentar för att göra en annan människa glad.

Det här var mitt kvälls-surr. Vet att jag låter alldeles extra gnällig, men det här är MITT gnällrum, så stick till blondbella eller någon annan hopp-skuttig-glädjes-prätt om det inte duger.

Nu ska jag fortsätta rita motiv och hoppas på att det blir en gaddning i mörra istället. Puss och kram!