Det här med egentid..

Jag läser många bloggar (blir retad för att jag alltid refererar till bloggar när jag påbörjar en mening)  och bloggar är väl något bland de mest egocentriska vi har i modern värld. "Me, me, me". I var och varannan blogg snubblar jag över ordet "egentid", som (ifall jag har uppfattat det hela rätt) innebär att göra något man tycker är roligt/skönt/avkopplande/mysigt and so on.. Vem man ska ta ledigt ifrån brukar variera, men oftast är det sina barn. Jag älskar att umgås med mitt barn och önskar att vi kunde utöka dygnstimmarna till det oändliga så vi kunde pyssla/mysa/koppla av/busa och leka jämt. Jag lärde henne att sy häromdagen och satt sedan och njöt av att se hennes små fingrar trä tråden fram och tillbaks genom tyget till hennes blivande kudde. Eller de gånger som vi har målat tillsammans och vi har lärt av varann vilka kulörer som ska blandas. 
Nu har jag all tid i världen för henne eftersom jag inte studerar över sommaren och hon inte har hunnit börja på dagis (väntar på plats). Så att stryka de timmar vi egentligen inte skulle haft med varann och dessutom kräva min "egentid" skulle lämna oss med..vad? En timme? Vad skulle jag göra under min egentid.. Läsa? Se på tv? Hmm.. 
Det jag ska försöka komma fram till i och med detta oändligt långa inlägg är att jag behöver absolut ingen egentid. Den får jag när min dotter smyger in på sitt rum för att slippa hänga med mig.
Just nu sitter jag och blir inspirerad till nya "Adéla-och-mamma-pyssel" med en kopp kaffe och musik i lurarna i min lilla läshörna, medan Adéla har tebjudning med sin moster på sitt rum, hon har sin egentid och jag har min.